DET

Foto: Tibu Borgstén

Jag ser inte

havet

som du så älskade.

Men jag hör

på tystnaden

där du cirklar.

Jag går

utan att veta vart,

jag går 

runt med minnen

av dej.

Jag mins den natten

då du lämnade mig

med gröna och röda slickepinnar

under min kudde.

Och jag mins

hur jag fått dela med dig stunder

som doftat till fisk.

Du om någon

lärt mig att ta fatt

i stunden - 

det vackra i livet.

Det - 

som sitter framför näsan på alla

i sekunder

som fjärilarna och trollsländorna

sjungande

på min tå.