Oskrivna ord på åker

Foto: Tibu Borgstén

Jag stannar upp

mitt på åkern

mitt i stunden

där orden dansar

och bränner mig.

Så mångfärgade känslor

så oerhört långt och djupt in

i sköra meningar,

som bildar lanskap

mitt i - mitt hjärta.

Det är bäst att stanna

för att inte göra

blodröda slut

mellan det vackra blåa

och kolsvarta steg

på varma jorden - under.

Bestämt går jag

med pennan i handen.

Väntar att orden skall falla,

som regn över ett så torrt land.

Lår det få komma!

Låt gamla meningar stiga ut

ur sina långvariga hål.

Låt solen få lysa över allting

så vi kan få nya vingar.

Låt nya ord bilda nya broar

mellan nya landskap.

Låt mig drömma mig vidare

och skriva,

så allt vackert inte förkastas

eller värre -

glöms bort!

För goda ord - är som frön

som kan bli som äng

med blommor just för dig

och mig..