Foto & Bild: Tibu Borgstén
När tranorna vänder
som svarta, spetsiga vinklar i det blåa,
igenom den oändliga friheten
mot solens dofter och till de
citrongula ängarna..
Då känner jag - hur det är att leva.
När regndropparna fortsätter att falla
mot det trista och gråa - så vackert
klingnde - klingande i alla hörn
bland blanka klackskor -
och så tomma, främmande ansikten..
Då känner jag - hur grått allting kan vara.
Men när du äntligen kommer
och rinner igenom mig - som vatten
med tusen små snuddar från dina kyssar,
dina ord och tankar.. ja -
då känner jag - ett VI
som inte endast är ett ord,
utan som är LUFT -
som jag vill andas
in.
in.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti