Today I feel

Photo: Tibu Borgstén

Today I feel like

autumn -

like a tree standing naked

with my eyes shot

praising the summertime I had

and praying 

for it to come again

one day.

Today I feel like

a big storm is on its way -

and that one of my oldest

and most meaningful

branches -

is falling down to break

something into pieces.

Today I feel like

standing out somewhere

without feeling my roots

but still some blackbirds

and dragonflies -

are finding their ways to me.

Here I stand

while they are flying around

in the heaven of earth
just for the last time
before they go and leave
me alone 
in my new days 
dressed in silence.

Churri

Photo: Tibu Borgstén (Sicily in April 2017)

So alike people - some animals

can write themselves into your heart.

Like when I was walking in Taormina

the beautiful town of Sicily

I noticed suddenly a figure 

who was sitting in the sun by the sunlight

and watching my steps.

So alike an old man with 
actions so full of charm
Churri invited me to come closer
waiving his tail on the street gates
testing his manly manners 
so intelligent on me.

Oh boy was I happy
to meat this fellow
who gave me kisses 
in the middle of streets
and looked into my eyes
as we were meant to meet
and meant to be together
for ever!

Oh Churri
your soul danced with mine
under the sun a while.
And I know - you knew
that you made me happy
and that you wrote your name
once again
in somebody´s hearth.

Då sorgen kommer

Foto: Tibu Borgstén

När man fått leva

mitt i ett mångfärgat, 

rikt, och riktigt liv,

må hända 

att oväntat kommer

den så svartta sorgen.

Den kommer

med tunga bagage och steg

in i ens rum - och in i 

ens hjärta.

Då går dagarna - timme

för timme,

och veckorna - dag

för dag.

Då går en

runtomkrig - utan att känna

igen sig själva

och må hända

att man går och gråter i ett år

klädd i grått och svart.

Som ett vilset barn

går en mitt i det vanliga

bärande på ens smärtsamma sorg

och ens hjärta 

som är i tusentals skärvor.

Men när natten kommer

vaggar stjärnhimlen en

och blåser bort 

allt det obetydelsefulla

från ens hår.

Så livet aldrig mer

blir som den varit -

men  dock blir den

god och skön

en vacker dag igen.

Menetyksen keskiössä

Kuva: Tibu Borgstén

Puhelin soi.

Vastasin - kuuntelin

ymmärsin - vaikka en ymmärtänytkään

vielä suurta menetystäni.

Tein asioita hassusti

väärinpäin

toistellen - unohdellen

shokkiin kuorrutetuin askelin

taapertelin arjessani.

Katsoin ohimennen - vahingossa 

aamulla peiliin - ja pelästyin!

Sielunipeilit olivat kuin räjäytettynä!

Miten selviän tästä surusta

ylitse - elämään.

Kuin unessa kävelin ulkona

haparoiden - maata allani tuntematta.

Lintuaurat kirkuivat minulle taivaalta

muutoin kuljin kuin kuuro

kuulematta nimeäni.

Sitten tuli hetki

jolloin sielusi lämpö ilmestyi

ja tiesin 

että olisit yhä elämässäni,

joten en voisi haurastua vielä -

vaan katsoa uuteen horisonttiin

hiljaisuudessa - ja vahvistua

yhä päivä päivältä.