Foto: Tibu Borgstén
När man fått leva
mitt i ett mångfärgat,
rikt, och riktigt liv,
må hända
att oväntat kommer
den så svartta sorgen.
Den kommer
med tunga bagage och steg
in i ens rum - och in i
ens hjärta.
Då går dagarna - timme
för timme,
och veckorna - dag
för dag.
Då går en
runtomkrig - utan att känna
igen sig själva
och må hända
att man går och gråter i ett år
klädd i grått och svart.
Som ett vilset barn
går en mitt i det vanliga
bärande på ens smärtsamma sorg
och ens hjärta
som är i tusentals skärvor.
Men när natten kommer
vaggar stjärnhimlen en
och blåser bort
allt det obetydelsefulla
från ens hår.
Så livet aldrig mer
blir som den varit -
men dock blir den
god och skön
en vacker dag igen.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti