Foto: Tibu Borgstén
När dagarna når mot
solnedgången
och du går med sakta steg
ner för trapporna
som - via åren du levt..
Ja - igenom allt det
sköna
och igenom alla dal och berg
av sorg - men dock
också det oändlig räckande
kärleken
och små katastofer
som kommer då och då.
När morgonen gryr
och kroppen har vilat
tankarna har lakas
och hjärtat har förstärkts
sluta då att oroa dig
för onödiga bekymmer.
För du har ett liv
och kroppen som ett land
själen som din vän
och alla naturens gåvor
att leta efter
ett eget rum med ett eget syfte
för att finnas.
Ja - igenom allt det
sköna
och igenom alla dal och berg
av sorg - men dock
också det oändligt räckande
kärleken
och små katastrofer
som kommer då och då.
Att få dela ett helt liv
i detta landskap
med alla dessa okända människor
är ett äventyr
där en bör växa till ett vackert
jag - och
sedan en dag även hitta hem
igen.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti