Brevet

Nästan

twistande mjukt

på svansen som en katt

närmade hon den stora dörren

i huset - som doftade spännande

och vars långa korridorer-  var blåa.

Så tyst

som bara hon kunde

klev hon upp - på tå och
våning för våning - mitt i midnatten
 för att överlämna det hemlighetsfulla

brevet.

Där stod hon

vackert klädd - som en Cinderella

och njöt av stunden 

som kommit precis - som hon tänkt.

Så släppte hon brevet -

och alla hennes vackra ord

föll ner klingande  - till andra sidan

av dörren.