Ovanligt

Foto: Tibu Borgstén

Det kändes så ovanligt

när huset blev mitt

och rummen blev tomma av möbler

men så oändligt fyllda av minnen.

Det var ett slut

och en början - på samma gång

utan hallosoppa i huset.

Det blev allt ovanligare

med skrattande händer och fötter
som jag älskade så oerhört stort.

Men det blev doften

av söndagsmorgnar istället

som gjorde att jag bara gick runt

i huset och korrigerade

på alla mina drömmar.

Det blev bara så

att alla rum hade ett sätt

ovanligt nog - att inspirera mig.

Så mitt liv blev inte bara

till vaniljsås.

Det var som om

hela mitt liv förvandlades 

till en lök - och inte till den minsta

jag kände till.

Ooh.

Ett ovanligt liv

med alla dessa möijligheter.

Det är unikt och otroligt!

Med det gäller även att uppskatta,

dela och växa i allt

det goda - även nu!